Vår

Genom åren har jag upplevt många gånger att jag faller.

Just nu har jag avslutat en lång process. En dörr har stängts, nyckeln har lämnats tillbaka.

Avslutet och klippandet av de sista trådarna, där trådarna långsamt dras tillbaka in i mig, eller helt enkelt faller bort, vissnar och dör, har tagit på krafterna.

Jag känner i hela kroppen att våren närmar sig, jorden, kreativiteten, livet vaknar.
Jag behöver skapa mig själv på nytt.

Den här gången känner jag att jag faller baklänges. Jag har inte längre  något behov att kontroll.

För fårsta gången på mycket längre, kanske någonsin  känner jag att livet bär mig. Jag vågar lita på det.

Som ett frö i vinden faller jag och väntar på att få falla ner och gräva ner mina rötter i bördig jord.

Tack livet!
Tack till alla er som funnits vid min sida den här svåra tiden.
Tack för alla lärdomar.
Tack till all smärta som gjort att jag kunnat dyka djupare ner i mig själv.

Dag är dags nu.

Våren är på väg!

Lämna en kommentar